Jag sitter och käkar halväcklig Billys panpizza nu och jag misstänker att den legat i frysen ett bra tag, men anyways, jag tänkte skriva nåt argt om HIM-konserten igår. Jag ska försöka hålla det kort men med tanke på hur det alltid brukar misslyckas så får det väl bli som det blir.

HIM på Nalen igår, 14 februari 2008. Jag kommer aldrig glömma den dagen trots att allt inte riktigt gick som jag planerat.

Jag och Lovisa kom iaf dit vid halv tio på morgonen, satt och frös nästan ihjäl fram tills halv sex då vi förlorade våra relativt bra platser i kön och fick ställa oss i mitten istället. Sedan fick vi stå och köa i 2½ timmar tills klockan blev 8 då de släppte in oss. Lämna jackor, ställa sig framför scenen, låta bli att fastna med händerna i folks hår. Vänta till klockan nio då ett förband kom, sen vänta till typ kvart över tio då HIM äntligen intog scenen.

Var überglad, och i extas i ungefär en kvart, sedan började några jävla wannabe metalheads slå mig i ryggen hårt som fan, och knuffade på mig sjukt mycket för att försöka ta sig fram. Jag vände mig om och skrek på dem "lägg av för fan, ni kommer inte längre fram" men de skrattade bara åt mig. Jag försökte ignorera dem men de fortsatte att slå så tillslut kände jag att en jävla panikattack var på väg så jag fick backa längre bak i publiken och försöka andas normalt. Sagt och gjort, men då fick jag en ångestattack och fick lägga all min energi på att försöka låta bli att spy, gråta och svimma på samma gång. Gr8. Mådde sjukt dåligt resten av konserten och kunde bara tänka på hur de där idioterna hade förstört den här kvällen som jag längtat efter så länge. Tack så jävla mycket.

Fast nu när jag ser tillbaka på det så ångrar jag inte att jag gick, trots att det känns litegrann som att jag pröjsade 500 spänn för en ångestattack. Jag har fått se HIM live nu, och Ville Valo är underbar <3

NOTE TO SELF: använd blixt vid konsertfotografering. Mina bilder blev skitdåliga </3