På tunnelbanan in mot stan kom det på 4 fjortistjejer som inte kan ha varit äldre än 11 år, jag tittade på dem och kände hur starkt jag ogillade dem (ja, jag dömde dem enbart efter hur de såg ut blablabla, men nej jag anser mig inte vara en dömande person av ett antal anledningar som jag inte tänker jiddra om nu, det tar jag en annan gång). När de gått förbi petade Oll på mig. "Du måste väl inte kolla så hatiskt på dem?". VA?! Var min reaktion ungefär. Tittade på mamma. "Vilken mördande blick du hade" var hennes svar på min frågande blick.

Så tydligen låter jag vad jag tycker lysa igenom mer än jag vetat om, ser jag någon på stan som jag av någon anledning ogillat är det fullt möjligt att det sett ut som om jag försökt döda personen i fråga med min blick. Oops :S Jag måste öva på mitt "snäll-face".

Nu ska jag sitta uppe halva natten och göra psykologiska personlighetstester och intala mig själv att jag faktiskt är unik.